onsdag 29 april 2009

Man fick vibbar från Barcelona-United, anno 2008

I semifinalen i Champions League förra året åkte United till Nou Camp och stängde totalt ner spelet för Barcelona. Trots massivt spelövertag skapade inte Barcelona särskilt många farligheter. När Chelsea åkte till Nou Camp igår för att göra samma sak trodde jag att det skulle bli svårare. För Barcelona i år är inte vad Barcelona var förra året. Och med ordinarie vänsterbacken Ashley Cole avstängd, vem skulle stoppa Messi?

Sista året med Rijkard vid rodret hade Blaugrana väldigt svårt att komma till farliga avslut, och det gällde inte bara Manchester United, det gällde hela säsongen mot Racing Santander så väl som mot Real Madrid. Spelet var vackert men ack så ineffektivt. Fantasin och viljan i straffområdet saknades, det blev omständligt istället för giftigt och laget led under oket av festande Ronaldinho och klagande Deco.

Allt det är borta och Barcelona gör fler mål än något annat lag i Europa. De har fem eller sex av världens farligaste offensiva krafter i startelvan och de har gjort mål i snart trettio matcher i följd och aldrig lämnat Nou Camp utan att göra mål i år, tills igår.

Det var så märkligt. Det lag som vi för bara några veckor sett darra mot Liverpool i kvartsfinalen, 0-2 i halvtid på Stamford Bridge och trots att de vände det till 3-2 kunde Liverpool komma igen och göra match av det innan Lampard till slut avslutade spänningen med 4-4 (Essien räddade dessutom femman på mållinjen.) Igår spelade Chelsea stor defensiv fotboll igen. De stängde ner Barcelona lika skickligt som sir Fergusons gubbar gjorde förra året. Är skillnaden verkligen bara John Terry, som saknades mot Liverpool?

Nej, givetvis inte. Hela Chelsea hade en annan inställning igår. De spelade med självsäkerhet och de visste vad som väntade och de kunde med en kollektiv insats göra Barcelona ofarliga. Sen hade inte Barca turen som Liverpool att släppas in i matchen genom några välförvaltade fasta situationer.

Returen då, vad händer? Barca har lite besvär i backlinjen, Marques kan vara skadad och kanske missar returen i London. Puyol är avstängd och missar den defintivt. Om de spelar Caceres och Pique, som är de enda naturliga mittbackarna som är tillgängliga, kan de få besvär där bak. Caceres har blandat och gett när han spelat sen han kom till Barca. Och på Stamford Bridge kommer nog Chelsea inte vara lika defensiva. Å andra sidan kan ett mer offensivt Chelsea öppna för Barcelonakontringar och med mer yta på Chelseas planhalva kommer de inte att komma mållösa hem till Spanien. Och om de gör ett mål på Stamford måste Chelsea göra två. Det kommer att bli en mer öppen historia och en mycket bättre fotbollsmatch i returen.

Mitt tips: Chelsea-Barcelona 2-2
Målskyttar: Lampard, Drogba – Keita och Henry

Barcelona vidare till final

tisdag 28 april 2009

Vilka är bäst, Chelsea-Barcelona, spelare för spelare?

Vilka är bäst spelare för spelare, Barcelona eller Chelsea?

Victor Valdes vs Peter Cech 0-1
Det här är jämnt, Valdes kan varva svaga insatser med mycket habila. Att stå i mål i ett lag som Barcelona är ju inte lätt, att långa stunder stå som betraktare och sen plötsligt behöva göra en räddning av världsklass. Men någon som såg hans insats vid 1-1-målet mot Valencia i helgen eller passning till de la Peña i förlustmatchen mot Espanyol. Å andra sidan har inte Cech sett stabil ut mot varken Bolton eller Liverpool. I sina bästa stunder är Cech bättre än Valdes så jag väljer Cech.


Dani Alves vs Branislav Ivanovic 1-1
Det var nog många som inte ens hört talas om den serbiske landslagsmannen innan han nätade två gånger om på Anfield. Han är en skicklig huvudspelare men för att kunna mäta sig mot Duracell-kaninen i Barcelona krävs lite mer. Dani Alves energi och aldrig sinande löpkraft imponerar och dessutom är han väldigt vass i offensiven. Alves är inte världens bäste defensive ytterback men kanske världens bäste ytterback i offensiven.

Eric Abidal vs Jose Bosingwa 2-1
Bosingwa har imponerat på mig sen han kom till Chelsea men när Abidal inte finns med på plan märks det tydligt hur han saknas i Barcelona. Han får ta ett stort defensivt ansvar eftersom Alves är så offensiv men Abidal har också han offensiva kvaliteter.

Carlos Puyol vs John Terry 3-2
Det här är svårt, individuellt sett är Puyol en av världens absolutbästa backer och en spelare med store hjärta är svårt att hitta. Dessutom klarar han av att spela både på kanterna Men kan han på samma självklara sätt styra en backlinje som Terry? Om Terry är borta är han nog mer saknad i Chelsea än Puyol är i Barcelona men jag låter lite fegt det här bli oavgjort.

Gerard Pique vs Alex 3-3
Inte heller helt enkelt. Pique har tagit stora kliv framåt under säsongen men Alex är en försvarare av klass. Jag tror faktiskt att Pique har ett par steg kvar och han känns kanske som den svagaste länken i ett annars mycket starkt Barcelona. Ska man ta poäng mot Barca ska man göra som Valencia lyckades med, få uppspelen att gå via Pique.

Andres Iniesta vs Michael Essien 4-3
Svårt att jämföra egentligen, de är väldigt olika fotbollsspelare. Men jag tror att Iniesta har kanske bäst blick för spelet i hela världen, han är en av de absolut bästa just nu. Essien är också han otrolig, han kom tillbaka från skadad och var 100 % från första dagen, han plockade helt bort Gerrard på Anfield och är viktig för Chelsea. Men jag skulle välja Iniesta sju dagar i veckan framför Essien.

Yaya Touré vs Michael Ballack 4-3
Bäst före datumet har nog gått ut på Ballack och rätta mig om jag har fel, men har har väl fortfarande inte vunnit något utanför Tyskland. Ballack är nog troligen en av de mest överskattade spelarna i världen och jag vet inte om han har så mycket mer kvalitet än sitt ruskiga spel. Yaya å andra sidan har ett mäktigt skott och är väl i stort sett ensam om att arbeta defensivt på mittfältet i Barcelona, men hans passningsspel är under all kritik. Som kompensation för att det blev 1-1 mellan Terry och Puyol blir det 0-0 mellan Ballack och Yaya.

Xavi vs Frank Lampard 5-3
Lampard har varit helt otrolig den här säsongen och lyft hela Chelsea. Utan mittfältsgiganten i högform skulle inte Chelsea vara med i slutet och slåss i den absoluta toppstriden av Premier League. Men Xavi är mittfältsmotorn i laget som producerat bortåt tre mål per match hela året. Han var bäst i EM och hans betydelse för Barcas offensiv går inte att överdriva.

Leo Messi vs Salomon Kalou 6-3
Det här är ingen diskussion. Messi är bäst i världen. Enda problemet är egentligen att han kan försvinna ur matcher ibland. Det gör sällan så mycket för han drar ändå på sig två eller tre försvarare och öppnar ytor åt de övriga som inte är så svaga i offensiven heller.

Samuel Etóo vs Didier Drogba 6-4
Etóos målsnitt i La Liga är helt vansinnigt. Men allvarligt talat hur mycket är hans förtjänst och hur mycket beror på att han spelar i världens bästa offensiv? Drogba hade en jobbig höst men med Hiddink släpptes han in i värmen och har varit sanslöst bra. De är båda divor av sällan skådat slag men Drogba med sin styrka och tyngd är nog en bättre anfallare.

Thierry Henry vs Florent Malouda 7-4
Den ene är återuppväckt och den andre helt enkelt uppväckt. Henry hade ett jobbigt första år i Barca och det tog lång tid för honom under den här säsongen att vinna Barcas hjärta. Den som trodde på honom var Guardiola och med all rätt. Han är nog nästan lika bra som i Arsenal. Malouda har väl aldrig presterat det som Chelsea hade hoppats när han värvades till London men den här våren har han visat hur bra han är. Men å andra sidan, hur bra är inte Henry?

Spelare för spelare är, inte helt oväntat, Barcelona det bättre laget. Men den tolfte spelaren är taktikern Guus Hiddink. Jag vågar aldrig räkna ut honom, vi har sett honom göra mos av Sverige med Ryssland, ta Korea ända till semifinal i VM och PSV har han lett till europeiska triumfer. Motståndet på bänken vet vi inte så mycket om. Guardiola har byggt ett makalöst bra lag. Han har fått det storlag som inte kunde prestera förra året till att fungera och spela makalös vacker och effektiv fotboll. Men ännu har han inte presterat på den här nivån, räcker han till? Om det bara var upp till tränarna skulle jag nog sätta mina pengar på Hiddink.

måndag 27 april 2009

Upplagt för klassisk El Classico

Sevilla kunde inte hjälpa Barcelona igår. Trots ledning med 1-0 förlorade de mot Real Madrid och Raul fick göra ett hattrick. Sevilla spelar en härlig fotboll, de rullar boll med ett tillslag på bollen och har högt bolltempo. Jag tror inte att det som sviker Sevilla är teknik, styrka eller kondition utan snarare det mentala. De släppte alldeles in Real i matchen igår alldeles för lätt och Madrid ska vara glada att Raul kliver fram när Higuain är en sådan målsumpare som han var igår.

För Raul visar än en gång vilken strålande anfallare han är. Han ges inte många chanser mot Sevilla men de han får de förvaltar han dem. Tillsammans med Casilla vann han matchen igår mot Sevilla och nu blir avslutningen stenhård. Kanske inte jämförbar med dramatiken i franska Ligue 1 eller tyska Bundesliga men Reals chanser att utmana Barcelona är större än Liverpools att kunna sno United på titeln i England.

På papperet borde Barcelona vinna enkelt mot Real Madrid på söndag. Real saknar Pepe efter dennes totala tokspel mot Getafe och Robben och Sneijder, två av Reals bästa spelare den här säsongen, är skadade. Barcelona å andra sidan har en första elva som spelar fotboll så att det bara ryker om dem. Messi är troligen bäst i världen just nu, Iniesta inte långt efter, Henry återuppväckt, Etóo en av de vassaste i världen och Xavi dominanten på mittfältet som skulle peta i stort sett vem som helst . Och när Abidal kom tillbaka saknar de väl egentligen bara långtidsskadade Gabi Milito.

Det enda logiska vore att Barcelona vinna El Classico och avgör spanska ligan. Men fotbollen är väldigt sällan logisk. Och med Raul i målform, Gago som krigar på mittfältet och Metzelder som briljant ersätter Pepe kan allt hända. Någon som kommer att titta på spansk fotboll på söndag klockan åtta?

lördag 25 april 2009

2-2 på Mestalla, härligt!

Har precis sett Valencia mot Barcelona på Mestalla. En fantastisk fotbollsmatch vars resultat glädjer Real Madrid och vars matchbild glädjer Chelsea. Den eviga vinstmaskinen Barcelona vann inte ikväll och Valencia visade hur man ska göra för att ta poäng på dem. För Chelsea och Real Madrid räcker ju dock inte det, de måste vinna.

Barcelonas höga press gör att de blir starka offensivt men svaga defensivt. Valencia utnyttjade den svagheten på bästa sätt och kunde stundtals, särskilt i första halvlek, utsätta Barcelonas backlinje för ett svårt tryck. Men i andra halvlek blir matchen en handbollsparodi när Barcelona trycker på. Det markerar hur bra de är också, på bortaplan mot ligatrean när Barcelona jagar sin trepoängare får de Valencia att sjunka djupt ned i eget straffområde. Världens kanske bäste spelare, Lionel Messi, är helt anonym i matchen och istället är det Andres Iniesta (värlens näst bäste?) som sköter Barcas offensiv. 2-2 var bra för Real men mitt tips är att Barcelona avgör det här på Santiago Bernabeu.

Vad gäller Premier League funderar jag på att bojkotta avslutningen. Mitt svaga hjärta klarar inte alla vändningar. Det började ju spira lite hopp när Tottenham hade 2-0 men Rooney i toppform avslutar alla hopp om att Liverpool skulle få lite hjälp från London. Strax innan matchen läckte rykten ut om att Kaka kan vara på väg till United och C. Ronaldo mot Real Madrid. Det vore ett mycket bra byte för United, en Kaka är den typ av spelare som United saknar.

Sen lider jag lite med Roma som föll tungt mot violerna. Det här skulle ju bli Romas säsong. Vad gick fel?

torsdag 23 april 2009

Svenska mästarna fick vända hem tomhänta

Tredje raka för ÖSK, det var skönt att se.
Lite drygt 7900 på Behrn Arena och strålande solsken, det blev en trevlig torsdag. Och ÖSK vann helt rättvist. Nordback, Kihlberg och Gerzic regerade på mittfältet och Bassombeng sprang som aldrig på högerkanten, Anttonen briljerade med sin teknik, Almebäck och Wikström vann allt i luften och Wowoah slog hörnor.

Två hörnor från Wowoah gav ett- och två-noll. Nästan alltid när ÖSK har ledningen blir de lite ängsliga och det blir nervöst. Så också ikväll, men Kalmar har tappat en Elm, Patrik Ingelsten och Cesar Santin sen de var här senast och det märktes i offensiven. Tamt och uddlöst, visst Rasmus Elm är kreativ på mitten och David Elm snubblade, likte Petter Hansson in ett mål men vad då? ÖSK träffade träviket fler gånger än Kalmar var över halva plan.

P.S. Kunde inte låta bli att notera att Rydström hade dragit på sig för små byxor dagen till ära.

Grattis Man U till PL-titeln, eller?

Jag var på väg att gratulera Manchester United till titeln i England, när jag fick syn på den här artikeln. Visst är möjligheterna för Liverpool försvinnande små att plocka in Uniteds försprång. Mästarna har allt i egna händer och det krävs två förluster, alternativt tre oavgjorda parallellt med att LFC vinner samtliga möten. United möter Tottenham hemma, Middlesbrough borta, City i en derbyuppgörelse på Old Trafford, Wigan borta, Arsenal hemma och Hull borta. De kommer nog att förlora poäng i några av dessa möten, men att de skulle förlora sex poäng samtidigt som Liverpool vinner alla sina fem matcher, njae det händer ju inte, eller?

Poängen är väl inte hur små möjligheterna är att United förlorar titeln utan att Liverpool inte har vett att förstå när de har förlorat. De röda från nordvästra England är King of comebacks, menade Chelsea-fansen inför returen på Stamford i Champions League. Men att plocka in sex poäng på United fram till 24 maj det känns inte som en comeback, det känns som ett jävla under. Under har å andra sidan inträffat många gånger i fotbollen.

Följ min blogg med bloglovin

Barcelona imponerar

Barcelona imponerade verkligen igår. 4-0 mot Sevilla utan Messi och istället kliver en annan världsspelare in och gör hela jobbet. Andres Iniesta gjorde 1-0 och låg bakom de övriga tre i utskåpningen av La Ligas ligatrea. Chelsea får se upp i Champions Leagues semifinal.

Noterar också att Valdes närmar sig ett trevligt rekord. Med nollan mot Sevilla var det 632 spelade minuter sedan han senast släppte in ett mål. Håller han tätt mot Valencia och Real slår han Reinas rekord från 70-talet. (nej, inte Pepe Reina i Liverpool men däremot pappa Miguel Reina.)